tälta – Den sista skogen

Lasse-Maja-leden 2-3 juli 2022

Så blev det äntligen dags att gå Lasse-Maja-leden. Jag planerade att gå den redan 2014, men annat kom emellan. Leden är ca 15 km lång och går genom skogarna mellan Morskoga krog och Ösarhyttan i Ramsbergs socken, Lindesbergs kommun, i Bergslagen. Anledningen till att jag känner till leden är att man åker förbi både start och mål på väg till vårt torp, vilket ligger ca 10 km från Ösarhyttan.

Jag hade förberett mig genom att skriva ut lite kartor och material jag hittade om leden. Väl på plats, avsläppt vid Morskoga krog, fanns det fint material i form av en broschyr med texter om de platser man passerar, berättelser om Lasse-Maja, samt karta. Jag tog med mig en sådan och gav mig ner i den vackra men myggiga ravinen som inledde vandringen. Denna är också en del av rundslingan Trollstigen, vilken är en ca 1 km lång stig med utplacerade troll lite varstans.

Röbergstjärnsbäcken och Lasse-Maja-leden med orange markering.

Ett av min syften med denna dygnslånga vandring med övernattning var att testa lite ny utrustning:

Mitt enmanstält Lanshan 1 (2021) från 3F UL.
Vandringsstav (behövs till tältet nämnt ovan).
USB-laddningsbar miniluftpump från Campster
Barfota-/badskor från Fotbutiken

Ett annat syfte var att testa lättviktskonceptet ”3 för 3”, dvs att mitt tält, sovsystem och ryggsäcken väger under 3 kg sammanlagt. Jag hamnade väl något gram över detta, men kommer förmodligen under om jag skulle köra konceptet fullt ut och göra mig av med packpåsar och annat. Pga detta hade jag en gammal lagad ryggsäck jag köpte en gång för att kunna resa lite i Spanien utan att behöva checka in bagage på flyget. Det är en Quechua som rymmer 40 liter och väger lite mer än ett halvt kilo bara.

På mitt instagramkonto har jag gjort ett inlägg där jag mer i detalj beskriver vad jag har i mitt ”3 för 3”-upplägg: https://www.instagram.com/p/CemEdDaKiDB/

Efter ca 45 minuter var det dags för lunch. Det började bli eftermiddag och jag hade inte ätit sen frukost. Jag hittade en höjd med ett litet stup, där satte jag mig och började koka vatten. Jag hade med mig en liter vatten, med vetskapen att det finns flera bäckar och tjärnar på vägen, och ett vattenfilter.

Det är främst skog man går igenom. Och eftersom det inte är skyddad skog i form av naturreservat eller nationalpark så är det lite si och så med naturskogskänslan. Ett kalhygge där, granplantering där, och så ett stycke vanlig svensk granskog. Ibland går leden fram på grusvägar, och ibland på stigar mer otydliga än djurstigar. Men markeringarna leder en rätt, med något litet undantag då jag visserligen trodde att jag var på rätt väg, men såg inte till någon orange markering på ett par hundra meter. På något ställe saknade man spång att gå på, och där det väl fanns spänger var de ibland i eller bortom slutet av sin livscykel. Bäckar kunde man i alla fall alltid ta sig torrskodd över.

Det var första gången jag gick med vandringsstav. Jag tog bara med mig en, eftersom den behövdes för att resa tältet, men borde kanske tagit med mig båda två för komforten och symmetrin av två då jag väl använde staven. Jag har ett dåligt vänsterknä, det hände något med det då jag drog upp foten ur ett hål när jag gick över en mosse i våras. Det var skönt att kunna avlasta knät, speciellt i nedförsbackar eller då man skulle ta ett lite vådligt kliv där terrängen var väldigt ojämn. I slutet av vandringen hade jag fått till tekniken med staven, och kunde ha den i marken för att avlasta två steg med vänsterbenet i taget.

Efter ytterligare ett par timmar blev det dags för paus. Jag hittade först rinnande vatten att filtrera och fylla på med i Torrsjöbäcken, och sedan en enkel fiskebrygga på gungflyt vid Torrsjön där jag kokade te från sjövattnet. På andra sidan sjön var det en sommarstuga och barn badade från bryggan innan de sprang upp för grässlänten till (förmodligen, min fantasi vill så i alla fall) väntande saft och nybakta bullar. Det såg ut att vara ett riktigt paradis för sommarlovslediga barn!

Sista sträckan för dagen gick till Lilla Mjugsjön, där jag hade tänkt hitta en plats att slå upp mitt tält. Jag visste att det där fanns ett enklare vindskydd, och då brukar det finnas lite plan mark. Det visade sig stämma, men mycket mer än ett enmanstält kan man nog inte komma dit med. Marken var ojämn, lutade och hade många rötter och stenar som kikade upp.

Lanshan 1 (2021) inför premiärnatten. Tältet väger ca 1 kg med tältspik och extra markduk.

Jag slog upp tältet, blåste upp madrassen på exakt 70 sekunder med minipumpen, fixade till det med kudde och sovsäck innan jag stängde tältet för den eventuella mygginvasionen (vilken uteblev helt pga vinden) och drog på mig badskorna och intog det 25-gradiga vattnet i Lilla Mjugsjön. Vilken nog mer är en tjärn än en sjö om ni frågar mig. Det var skönt att ha skor på sig eftersom botten bestod av en gammal bäverdamm. Pinnar kors och tvärs, och hålor av dy därunder. Att tvätta av sig dagens svett och damm är nog bland det skönaste som finns.

Efter en middag bestående av två fläskkarréskivor, en bytta potatissallad och en näve nyplockade och uppfrästa kantareller, och till det ett ålänskt honungsöl från Stallhagen, var det dags att inta tältet för lite läsning. Jag blev snabbt trött och somnade strax efter kl 22. Jag vaknade ett par gånger under natten, och det var märkligt tyst, även på morgontimmarna. Det brukar ju vara full fart på fåglar, rådjur, rävar och annat hålligång.

Tältet var till full belåtenhet. Det känns som ett riktigt kvalitetstält. Rymligt för att vara enmanstält, man kan sitta i det och klä på och av sig. Man kan dessutom ha saker bredvid sig i tältet, eller utanför i den stora absiden. Det som kan vara knixigt är att hitta exakt rätt höjd på vandringsstaven, kombinerat med hur man fäster ut tältlinorna. Kräver lite mer träning för att sitta perfekt tror jag.

På morgonen packade jag ihop allting och siktade på frukost vid Buskaboda, ungefär en halvtimmes vandring bort. Det var inte riktigt rätt plats när jag väl hade kommit dit, fanns ingenstans att sitta i den höga vegetationen. Men jag hittade ett berg med utsikt, Skenåsen, där jag fixade te, hårdbrödmackor med makrill och två kokta ägg (från egen hönsgård).

På förmiddagen kom jag så fram till ledens slutdestination, den lilla byn Ösarhyttan. Min slutdestination var dock vårt eget torp, där familjen befann sig, så jag hade ytterligare ca 10 km vandring framför mig. Denna vandring var uteslutande på långa raka grusvägar, och solen började värma ganska rejält. Jag fick stanna för lite mellanmål och bad i sjön Ösaren. Även här var badskorna perfekta. Istället för att balansera med försiktiga steg ut i vattnet kan man vada ut smidig som en valross och koncentrera sig på hur skönt det är att bada! Dock hade jag tänkt använda badskorna/barfotaskorna även som lägerskor. Men det gick inte efter att man hade badat med dem, eftersom de då var blöta och torkade inte så fort. Får ta med foppisar eller flipflops nästa gång.

Efter exakt ett dygn och två minuter sedan jag inledde vandringen var jag framme vid torpet. Jag hade gått drygt 25 km med övernattning på ganska exakt halva sträckan. Kroppen kändes lite lagom mör, men jag hade klarat mig från att förvärra knäskadan, kanske pga staven.

Jag kan definitivt rekommendera leden för den som vill vandra genom skog och informeras om gamla torpställen och annat kulturhistoriskt. Dessutom går ju Lars Larssons, eller Lasse-Majas, liv som en röd tråd genom leden. Här i dessa trakter bodde och levde han tills han hamnade på Karlstens fästning i Marstrand i 25 år. När han benådades och släpptes levde han sina sista år i Arboga.

Miniäventyr och övernattning vid Rudtjärnen

Kristi himmelsfärdshelgen bjöd på lite vandring med övernattning i tält. Jag hade svårt att bestämma mig för var jag ville bege mig för detta äventyr, och det var inte förrän strax innan jag åkte från jobbet på onsdagseftermiddagen som jag bestämde mig för skogen, myrarna och vattnen i och kring Stora Flytens naturreservat i Västmanland. Reservatet ligger i anslutning till Ekopark Färna mellan Ramnäs och Skinnskatteberg, nära Gunnilbo kyrka.

Jag hade packat redan kvällen innan, och valt att ta med mig tält, minimalistiskt kök och kokutrustning samt lite spartansk mat i form av en påse Varma Koppens räksoppa och en burk blåmusslor. Jag hade även valt att ta min sommarsovsäck. Jag har problem med ett knä och försökte hålla vikten nere på packningen, särskilt som jag inte visste om jag skulle behöva snubbla fram i stiglös terräng.

Avlångmossen i Stora Flytens naturreservat. Rudtjärnsberget tornar upp sig åt höger.

Jag parkerade bilen och gick vidare längs skogsvägen in i reservatet. Vägen blev till en körväg för skogsmaskiner, med djupa spår. Jag hade sett ut Rudtjärnen och höjderna runtom den. Jag tänkte att antingen strandkanten eller toppen på Rudtjärnsberget borde passa för att slå upp ett tält. Efter ungefär en kilometer brakade jag ut i terrängen i önskad riktning. Först hamnade jag på fel berg, det var urberg med ett tjockt täcke av fönsterlav och andra lavar. Här ville jag inte sätta upp ett tält. Så jag gick ner för berget, och rundade tjärnen. Här var det blött och marken var bara ett gungfly. Det var myrmark med tallskog.

När jag rundat tjärnen, och hunnit skrämma en örn (oklart vilken art) på flykten, så gick jag upp på rätt berg. Det var uppvuxen tallskog, och en bit bort mot den västra änden av bergsryggen tornade ett av de största flyttblock jag sett upp sig, som ditplacerat av en jätte. Nedanför blocket fanns det en liten plan yta, precis lagom stor för att klämma in ett tält. Och marktäcket var tillräckligt tjock för att kunna trycka ner tältpinnarna. Öppningen kunde vridas så att jag hade utsikt ner mot tjärnen inifrån tältet när jag låg med huvudet längst in.

Det gäller att planera så att tältöppningen är i en riktning som optimerar utsikten!

Efter att jag fått upp tältet var det dags för matlagning och ett glas rött. Jag älskar känslan av att vara färdig med att få upp lägret, och det är dags för mat och dryck och allmänt njuteri. Jag ångrade lite att jag bara tagit med pulversoppa och konserv. Jag hade blivit hungrig och en rejäl köttbit eller en hamburgare hade suttit fint. Men allt smakar ju som gourmetmat när man är utomhus, så det funkade ändå. Jag hade dessutom en rejält tilltagen portion rabarberpaj och vaniljsås med mig till efterrätt!

Räk- och musselsoppa samt ett glas rödtjut, inte alls illa!

Efter middagen blev det en liten upptäcktsfärd, och bara 50 meter från mitt läger fanns det en riktig lägerplats med eldstad och stockar att sitta på. Jag orkade inte ordna med brasa och så, så jag sparar det i minnet till en annan gång.

Nere på tjärnens yta fanns en del sjöfågel, och åt två olika håll i skogen runtom mig hördes ideligen två konkurrerande gökar. De körde sitt koko i kanon. Till slut kom de så nära varandra att de rök ihop, då lät de mer som nötskrikor än gökar. Efter den dusten tog de avstånd från varandra igen och fortsatte med sin stäm- eller växelsång. (Eller var det ett kärlekspar?) Härlig kvällsunderhållning!

Jag sov bra under natten. Comforttempen på +8 grader för sovsäcken räckte precis tillsammans med en sovsäcksliner i siden. Det var +6 grader under natten. Jag har köpt en termometer med bluetooth så att man kan se hur temperaturen och luftfuktigheten varit under natten. Lättare att utvärdera hur kläder och utrustning funkar vid olika temperaturer och luftfuktighet.

Börjar även få till det där med att somna om snabbt när man vaknar och vänder på sig. Även den kritiska tiden vid tre-fyra när fåglarna och solen väcker en lyckades jag ignorera och somna om från. Bortåt åtta gick jag upp och gjorde frukost, för vid 10-snåret skulle det börja regna (vilket det också gjorde kl 10:07, precis då jag kom tillbaka till bilen..). Jag upptäckte på väg till bilen är det faktiskt fanns en stig. Bara 900 meter.

Jag kan rekommendera den här platsen, både för övernattning och utflykt över dagen. I närheten, på bergets östra sida, finns det dessutom ett system av grottor, Rudtjärnsgrottorna. Jag hann dock inte besöka dessa vid det här tillfället, och jag tror inte mitt knä gillar att åla i trånga grottor heller för den delen.

Tre nätter i tält kring Storvätteshågna, september 2021, dag 4 av 4

(Tidigare delar: 1, 2 och 3)

Jag vaknade av att någon rörde sig utanför tältet. Jag hörde fotsteg som kom närmare och närmare. Till slut precis bakom huvudet på mig, och när någon fnös och frustade mot tältduken 50 cm från mitt huvud så for jag upp, ropade, vevade med armarna och störtade mot tältöppningen. Vem det nu var som var där utanför så for hen iväg med ett språng. När jag fick ut huvudet såg jag två snopna ungrenar stå och blänga på mig 20 meter bort i skogen. Utanför tältet fanns spåren kvar från när jag skrämde dem (eller om det var en av dem bara) och de skyndade bort. Mitt hjärta bultade, och förmodligen deras också. Tanken på björn slog mig. Tänker nu i efterhand på Jon (från YouTube-kanalen Lost Lakes) i hans film Maintaining Sanity with an Animal Outside the Tent…

Renarnas spår syns som mörka märken i marken hitom tältet.

Klockan var kvart över sju och det var en fantastisk morgon. Solen sken och den hårda blåsten från dagen innan var förvandlad till en lätt men kall bris. Utsikten över Töfsinghån var magnifik, och jag hade nu fått vara i fjällen i nästan alla typer av väder. Ja, inte snö då.

Töfsingdalens nationalpark där borta, men det får bli ett annat äventyr någon gång..

Jag började efter en slö frukost packa ihop mina saker. Känslan från igår att jag var nöjd med min vandring hängde kvar. Det kändes helt ok att åka hem, trots att jag hade en dag till på mig egentligen. Men det är skönt att komma hem och få en dags marginal innan man ska tillbaka till jobbet. Särskilt när kroppen fått jobba extremt hårt och behövde lite återhämtning. Jag hade kvar torrt ombyte så jag slapp vandra iväg blöt och kall. Ryggsäcken var betydligt lättare eftersom jag hade ätit och druckit för tre dagar samt använt den ved jag hade med mig från början.

Att få se samma miljö som dagarna innan, men nu i solsken, var fantastiskt.

Nu skulle jag ta mig tillbaka till bilen, men den här gången skulle jag vandra på en större markerad led. Inte braka fram i vildmarken eller över vindpinade fjäll. Min kropp kändes förvånansvärt stark trots de tidigare lite överdrivna strapatserna. Nu räknade jag med lugn vandring där jag bara tänkte suga åt mig de sista intrycken från min fjällvistelse som en svamp. Och jag skulle inte bli besviken.

Bron vid Spångkojan tog mig över den forsande Storån.

Storån som tillsammans med Sörälven rinner ihop i Idre och bildar Österdalälven. Resten är svensk geografilektion från mellanstadiet.

När jag kom fram till Spångkojan fattade jag vad jag hade missat all along. Polletten trillade ner och jag förstod plötsligt hela konceptet med raststugor i fjällen. Man kan alltså besöka dem för att torka sina saker och värma sig ett par timmar under sin vandring. Smart!

En våt dröm för en kall och våt vandrare.

Om jag hade lagt min rutt så att jag hade tillgång till en raststuga då och då så hade jag kunnat känna mig mindre utsatt i det dåliga vädret. Jag hade kunnat torka upp kängor, strumpor och byxor och kunnat känna mig som en lite värdigare mänsklig varelse. Samtidigt sökte jag mig ju till det vilda, lite outforskade, för att få maximal kontrast mot vardagen där hemma. Faktum är att Spångkojan ju bara ligger ca 1,5 km från mitt läger i Töfsinghån. Jag hade kunnat gå hit och elda och torka upp utan att behöva bryta lägret igår. Men nu visste jag det.

Hällsjövålen sedd från andra sidan Storån

På min vandring ner mot bilen gick jag förbi ytterligare en raststuga, Siljanskojan. Just nu planerar jag en liten minifjällvandring lite längre söderöver, Sälenfjällen eller Fulufjället, och jag har definitivt raststugorna i åtanke den här gången.

Jag tog den vänstra stigen. Den högra såg jag inte.

När jag kom tillbaka till bilen gick jag över bron igen för att se var jag hade gått fel från första början dag 1. Det visade sig att båda stigarna gick rakt fram och västerut i början. På min fjällkarta såg det ut som att fel stig skulle ta av åt vänster och att den rätta gick rakt fram. Men om man zoomar in på länskartan ser man att båda går rakt fram först, och att de sedan delar på sig.

Den felaktiga stigen vek av så svagt åt vänster att jag inte tänkte på det till en början.

Nåväl, jag vet inte om det hade varit så lyckat ändå att börja med att kliva rakt upp över fjället, eftersom sjöarna på andra sidan ändå inte var lämpliga att övernatta vid. Jag hade haft svårt att hitta en plats att slå läger där den första natten. Det var nog bra ändå att jag valde fel stig. Men inte så stabilt fjällbeteende…

Min första fjällvandring var över. Nu återstod 5 timmars hemfärd, plus ett pizzastopp i Älvdalen (traditioner ska byggas tidigt). Ulf Lundell skulle hålla mig sällskap babblandes på ur sin Vardagar 1. Allt som allt ett prima liv!

Töfsinghån måndag morgon
Grötrecept:
1 dl havregryn, mixas
2 msk blåbärssoppepulver
1 nypa salt
2-2,5 dl hett vatten
Låt dra ca 5-10 minuter
Väcktes av en nyfiken ren som nosade på tältet. Vågade inte vara säker på inte björn. Slog i duken. Längre bort stod den sedan och betade med en vän och tittade på mig.
Vandringsloggen

Tre nätter i tält kring Storvätteshågna, september 2021, dag 2 av 4

(Del 1 i serien hittar du här.)

Vaknade i Foskdalen vid sjutiden av ett fint regn mot tältduken. Jag hade ingen mottagning på mobilen, så jag kunde inte uppdatera mig angående vädret för dagen. Allting var väta. Regnet, de låga molnen, närheten till älven och all växtlighet fullkomligen dröp. Mina kängor från dagen innan hade inte torkat det minsta.

Till frukost åt jag kavring med mjukost, rensmak. Sedan kokade jag vatten som jag hällde på mixade havregryn blandat med blåbärssoppepulver. Jag hade gjort en portion sådant för varje morgon (recept kommer sist i den 4:e delen). Det jag behövde experimentera fram för att få grötkonsistens var hur mycket vatten jag skulle hälla på. Idag hällde jag på för mycket, så det blev som en tjock soppa. Men god och värmande.

Packade sedan ihop tältet och gav mig av genom Foskdalen upp mot dalgången mellan Hällsjövålen och Storvätteshågna. Det var ju tjärnarna kring Storbäcktjärnen som hade lockat mitt intresse. Jag använde kompassen och kartan för att försöka hitta den streckade stigen på kartan.

Jag jämförde kartan med omgivningen och började syfta mig i en riktning mot nordnordväst, och borde skära stigen någon gång. Detta hände aldrig, utan jag kom upp i dalgången, över trädgränsen, utan att ha stött på någon stig. Till slut, efter ungefär tre timmar inklusive ett par mikropauser, hade jag stretat mig fram till Storbäcktjärnen. Som var näst intill helt tom på vatten. Här hade det inte varit så mysigt att tälta i blåsten!

Storbäcktjärnen utan vatten. Hällsjövålen i bakgrunden.

Men nu skingrades, eller höjdes, molnen så pass att jag kunde se mina första kalfjäll. Känslan var obeskrivlig, det var som att ha nått ett livsmål. Jag kunde inte se mig mätt på de tydliga konturerna av lågfjället och det månlika landskapet. Att det inte alls ser ut som Rapadalen, Sarek eller Kebnekajse spelade ingen som helst roll. Det här var mitt fjäll!

Det var lite spännande också att jag ju hade Storvätteshågna, Svealands högsta topp på 1204 möh, åt andra hållet. Men molnen låg så lågt att jag bara såg basen på berget. Jag hade ingen aning om hur det såg ut, hur högt det sträckte sig. Jag hade tänkt försöka hålla mig i närheten av Storvätteshågna under min vandring, för att vid tillfälle försöka mig på en topptur.

Jag vandrade på i vätan. Jag var dyngsur rakt igenom upp till knäna. Det fanns ingen stig så jag gick genom ljung och ris, banade mig fram för att hitta någonstans att slå läger. Jag hittade en plats, och fick här också mottagning på telefonen. Det visade sig att det skulle blåsa rejält det kommande dygnet, för att sedan börja regna. 20-25 sekundmeter byarna.

Fantastisk fjällnatur, men svår att gå i med tung packning.

Den plats jag hade hittat låg dåligt till vad gällde vindriktning och det faktum att det låg i en dalgång mellan två fjäll. Tältet, ett Naturehike Cloud Up 2, hade jag testat och visste att det höll ganska bra kvalitet, men jag ville inte tälta med det i halv storm. Jag ville istället komma fram till stigen som leder ner från Storvätteshågna mot Spångkojan och där nere i skogslandet hitta en lämplig tältplats, eventuellt vid Töfsinghån.

Karta Storvätteshågna — Dag 2, grön sträcka, från Foskdalen till Töfsinghån, ca 12 km.

Jag började bli rejält trött och märkte att jag hela tiden missbedömde hur långt jag färdades. När jag trott att jag vandrat 600 meter, hade jag vandrat 200 meter, och så vidare. Jag hamnade aldrig där jag trodde på kartan, utan hade alltid en lång sträcka framför mig. Jag började bli håglös och behövde riktig mat, men orkade inte tända upp spritköket och laga mat då jag kände mig manad att fortsätta och hitta en lägerplats. På vissa platser kunde det bli farligt då det var blockterräng där jag skuttade runt på hala stenar med mina 20 kg på ryggen.

Molnen lättade lite och i fjärran, på andra sidan Töfsingdalens nationalpark, ”tornade” Hovden med sina 892 meter upp sig.

Till slut nådde jag stigen. Och jag stapplade de tre kilometerna ner till Töfsinghån där det finns en låst stuga. En bit ifrån stugan finns det en liten lägerplats med eldstad och en plan yta perfekt för ett tält. Bakom stugan fanns även ett torrdass som jag kunde använda mig av och spara på spaden jag hade med mig.

Det hade tagit sju timmar att färdas vad jag uppskattar till ca 12 km. Helt utmattad och med värk i hela kroppen fick jag upp tältet och igång matlagning. Jag funderade på hur dåligt förberedd jag varit på att det verkligen är en annan sak att vandra i fjäll mot att vandra på en vanlig led eller på platten hemmavid. Jag har inga problem att knata 2 mil annars, och mitt personliga rekord ligger på 6 mil på 12 timmar när jag var med i den galna tävlingen Fotrally 2013.

Tält och mat är nummer ett och två vad gäller trygghet på vandring.

När det började regna mot kvällen kröp jag ner i sovsäcken med en bok, nötter, rom, choklad och lite ölkorv. Livet var det inget fel på, men kroppen hade fått vad den tål och lite till. Nu hade jag ingen mottagning längre och visste inte hur vädret skulle bli. Min plan var en topptur dagen därpå, om vädret tillät. Jag hade ju slagit läger precis vid stigen, så det borde inte vara några problem att ta sig upp.

Vid Töfsinghån, vid Storån 11/9
Utsikt mot Hågnkläpparna. Har gått 21000 steg, kanske 10 km, i oländig terräng eller stenig och blockig stig. Såg Hällsjövålen, renar, ev. fjällripor. Gjorde en eld och torkade kängor och kläder tills regnet kom. Nu smatter mot tältduken. Klockan är 19. Lärdom: I fjällen känns allt 4 ggr längre! Gå kortare etapper.
Vandringsloggen

Fortsättning följer här.

Tre nätter i tält kring Storvätteshågna, september 2021, dag 1 av 4

Fjällvandring! Min allra första!

Här tänkte jag i fyra inlägg berätta om mina upplevelser när jag i höstas för första gången var i fjällen för vandring. Jag har i min ungdom åkt utför i Sälen och någon annan anläggning en handfull gånger. That’s it vad gäller fjällupplevelser överhuvudtaget för mig fram till detta lilla äventyr, och då är jag 48 år gammal.

Som förberedelser har jag gjort några ensamvandringar med övernattning i Mellansverige de senaste åren, och utvärderat och tagit till mig av erfarenheter och misstag, skaffat utrustning vartefter och kollat olika konton på Instagram och Youtube för inspiration.

Förberedelserna

Vädret skulle bli något av en utmaning, och veckan innan avresa var jag inte hundra på var jag ville vandra. Prognoserna växlade lite men konsensus var vad vi kallar ”skitväder” på ren svenska. Det handlade om hur mycket det skulle regna, hur hårt det skulle blåsa och hur kallt det skulle vara. Till slut valde jag Långfjällets naturreservat, och skogslandet som bas. Det skulle vara regnigt den mesta tiden, med någon liten solglimt, hård blåst till och från och runt 10 grader dagtid och ner mot nollan på natten.

Det sista jag köpte var ett lite bättre isolerande och större liggunderlag (Exped SynMat UL MW), en lätt dunjacka från Haglöfs, regnskydd till min ryggsäck (Bergans 65-liters) och karta. Jag tog min varma vintersovsäck och mina tjockaste yllesockor, för jag ville absolut inte frysa.

Mat hade jag med mig för fyra dygn, men planen var att vara borta i tre. Basen var torkade måltider med många kalorier. Sedan bröd, mjukost, snacks, pulversoppor, choklad och proteinbars. Godis, ölkorv, ett par öl, vin och en liten plunta rom fanns också med, för att lyxa till det eller kunna ge sig själv en belöning efter någon extra utmanande strapats. Jag hade aldrig testat frystorkad mat förut, så det skulle bli spännande att se hur det smakade. Köpte lite olika smaker och fabrikat.

Första dagens vandring

Jag kom fram till Långfjällets naturreservat (andra sidan Storvätteshågna från Grövelsjön sett) sen eftermiddag. Min plan var att från parkeringen norr om Hällsjön (högra delen av den gulmarkerade sträckan) vandra rakt västerut (lilla streckade linjen) och ta mig stiglöst över Hällsjövålen till de små sjöarna (Storbäcktjärnen m.fl.) som ligger mellan Hällsjövålen och Storvätteshågna. Den planen sprack då jag helt enkelt följde fel stig. Jag märkte med kompassen att jag inte riktigt tog mig rakt västerut, utan snarare åt sydväst. Jag märkte också att jag gick mer på skrå än jag borde. Min stig skulle ju gå rakt upp. Efter någon kilometer förstod jag att jag behövde tänka om och sjösätta Plan B. Det var att ta mig till Foskdalen och leta efter någonstans att slå upp tältet för natten.

Vädret var ok. Det var dimmigt, disigt eller lågt liggande moln. Så jag såg aldrig några fjälltoppar, eller egentligen någonting på längre avstånd överhuvudtaget. Men det regnade inte och det var inte särskilt blåsigt. Första etappen gick enbart genom skog, men väldigt fin och orörd sådan. Jag hade inte sett några renar på vägen upp, men plötsligt i skogen hörde jag något som prasslade och lät en bit bort.

Det var en stor hjord renar, och jag stannade och betraktade dem medan de åt från marken och helt enkelt gjorde sin rengrej. Det var första gången i mitt liv jag stött på renar i det vilda, och med de lågt liggande molnen som intog skogen var det en riktigt magisk upplevelse. Tyvärr var jag nu tvungen att börja skynda på, för det började mörkna alltmer. Jag hade ingen aning om var jag skulle slå läger. Jag hittade några platser som jag inte riktigt blev nöjd med. Antingen sluttade det för mycket, eller så var det för blött. Jag snabbade på stegen och nådde till slut den lilla glesa byn Foskdalen. En bit ifrån husen hittade jag en liten bit plan mark bredvid ån Foskan. Där slog jag upp mitt tält i halvmörkret och gjorde sedan mat på mitt lilla spritkök.

En av de finaste stunderna när man är ute och vandrar med övernattning i naturen är när man fått upp lägret och kan sätta sig ner och bara ta in platsen och se tillbaka på dagens händelser. När man suttit där ett tag och återhämtat sig så börjar morgondagens planer att dras upp, kanske tar man fram kartan. Det är ofta här jag tar fram min lilla loggbok och skriver och eventuellt ritar något från dagen.

Det tycks inte bo någon i husen i byn. Det går ingen väg hit, och min gissning är att husen kanske används som sommarstugor alternativt jaktstugor, om de används alls. Men de såg inte ut att förfalla. En väldigt fin plats, man undrar hur livet här såg ut då det begav sig och folk levde sina liv här. Det är lätt att romantisera, men det var säkert rätt tufft.

Höstfärger i närheten av Blodigeltjärnen

Efter en lång dag somnade jag ganska omgående efter en stunds deckarläsning. Jag hade börjat åka hemifrån Västerås på morgonen, fem timmars bilkörning främst längs Österdalälven, och bara stannat för en pizza i Älvdalen. Direkt vid ankomst var det bara att snöra på sig Lundhagskängorna och vandra på med den rätt tunga ryggsäcken, tror den vägde över 20 kg. Det var väl tyvärr på grund av den lite stressade känslan jag inte var observant nog i början för att upptäcka att jag valde fel stig.

Foskdalen, vid Foskan 2021-09-10 kl 21
Tog fel stig, gick rakt söderut istället för västerut efter bron vid bilen #facepalm. Såg vita renar i skogen. Tältar vid forsande å, har ätit kebabgryta och druckit en estnisk IPA. Är så nöjd med Exped SynMat! Mulet väder med låga moln. Ej sett ngt fjäll än.
Vandringsloggen

Fortsättning följer här.