Kokkaffe – friluftslyx
Författare: Den sista skogen
Lasse-Maja-leden 2-3 juli 2022
Så blev det äntligen dags att gå Lasse-Maja-leden. Jag planerade att gå den redan 2014, men annat kom emellan. Leden är ca 15 km lång och går genom skogarna mellan Morskoga krog och Ösarhyttan i Ramsbergs socken, Lindesbergs kommun, i Bergslagen. Anledningen till att jag känner till leden är att man åker förbi både start och mål på väg till vårt torp, vilket ligger ca 10 km från Ösarhyttan.
Jag hade förberett mig genom att skriva ut lite kartor och material jag hittade om leden. Väl på plats, avsläppt vid Morskoga krog, fanns det fint material i form av en broschyr med texter om de platser man passerar, berättelser om Lasse-Maja, samt karta. Jag tog med mig en sådan och gav mig ner i den vackra men myggiga ravinen som inledde vandringen. Denna är också en del av rundslingan Trollstigen, vilken är en ca 1 km lång stig med utplacerade troll lite varstans.
Ett av min syften med denna dygnslånga vandring med övernattning var att testa lite ny utrustning:
- Mitt enmanstält Lanshan 1 (2021) från 3F UL.
- Vandringsstav (behövs till tältet nämnt ovan).
- USB-laddningsbar miniluftpump från Campster
- Barfota-/badskor från Fotbutiken
Ett annat syfte var att testa lättviktskonceptet ”3 för 3”, dvs att mitt tält, sovsystem och ryggsäcken väger under 3 kg sammanlagt. Jag hamnade väl något gram över detta, men kommer förmodligen under om jag skulle köra konceptet fullt ut och göra mig av med packpåsar och annat. Pga detta hade jag en gammal lagad ryggsäck jag köpte en gång för att kunna resa lite i Spanien utan att behöva checka in bagage på flyget. Det är en Quechua som rymmer 40 liter och väger lite mer än ett halvt kilo bara.
På mitt instagramkonto har jag gjort ett inlägg där jag mer i detalj beskriver vad jag har i mitt ”3 för 3”-upplägg: https://www.instagram.com/p/CemEdDaKiDB/
Efter ca 45 minuter var det dags för lunch. Det började bli eftermiddag och jag hade inte ätit sen frukost. Jag hittade en höjd med ett litet stup, där satte jag mig och började koka vatten. Jag hade med mig en liter vatten, med vetskapen att det finns flera bäckar och tjärnar på vägen, och ett vattenfilter.
Det är främst skog man går igenom. Och eftersom det inte är skyddad skog i form av naturreservat eller nationalpark så är det lite si och så med naturskogskänslan. Ett kalhygge där, granplantering där, och så ett stycke vanlig svensk granskog. Ibland går leden fram på grusvägar, och ibland på stigar mer otydliga än djurstigar. Men markeringarna leder en rätt, med något litet undantag då jag visserligen trodde att jag var på rätt väg, men såg inte till någon orange markering på ett par hundra meter. På något ställe saknade man spång att gå på, och där det väl fanns spänger var de ibland i eller bortom slutet av sin livscykel. Bäckar kunde man i alla fall alltid ta sig torrskodd över.
Det var första gången jag gick med vandringsstav. Jag tog bara med mig en, eftersom den behövdes för att resa tältet, men borde kanske tagit med mig båda två för komforten och symmetrin av två då jag väl använde staven. Jag har ett dåligt vänsterknä, det hände något med det då jag drog upp foten ur ett hål när jag gick över en mosse i våras. Det var skönt att kunna avlasta knät, speciellt i nedförsbackar eller då man skulle ta ett lite vådligt kliv där terrängen var väldigt ojämn. I slutet av vandringen hade jag fått till tekniken med staven, och kunde ha den i marken för att avlasta två steg med vänsterbenet i taget.
Efter ytterligare ett par timmar blev det dags för paus. Jag hittade först rinnande vatten att filtrera och fylla på med i Torrsjöbäcken, och sedan en enkel fiskebrygga på gungflyt vid Torrsjön där jag kokade te från sjövattnet. På andra sidan sjön var det en sommarstuga och barn badade från bryggan innan de sprang upp för grässlänten till (förmodligen, min fantasi vill så i alla fall) väntande saft och nybakta bullar. Det såg ut att vara ett riktigt paradis för sommarlovslediga barn!
Sista sträckan för dagen gick till Lilla Mjugsjön, där jag hade tänkt hitta en plats att slå upp mitt tält. Jag visste att det där fanns ett enklare vindskydd, och då brukar det finnas lite plan mark. Det visade sig stämma, men mycket mer än ett enmanstält kan man nog inte komma dit med. Marken var ojämn, lutade och hade många rötter och stenar som kikade upp.
Jag slog upp tältet, blåste upp madrassen på exakt 70 sekunder med minipumpen, fixade till det med kudde och sovsäck innan jag stängde tältet för den eventuella mygginvasionen (vilken uteblev helt pga vinden) och drog på mig badskorna och intog det 25-gradiga vattnet i Lilla Mjugsjön. Vilken nog mer är en tjärn än en sjö om ni frågar mig. Det var skönt att ha skor på sig eftersom botten bestod av en gammal bäverdamm. Pinnar kors och tvärs, och hålor av dy därunder. Att tvätta av sig dagens svett och damm är nog bland det skönaste som finns.
Efter en middag bestående av två fläskkarréskivor, en bytta potatissallad och en näve nyplockade och uppfrästa kantareller, och till det ett ålänskt honungsöl från Stallhagen, var det dags att inta tältet för lite läsning. Jag blev snabbt trött och somnade strax efter kl 22. Jag vaknade ett par gånger under natten, och det var märkligt tyst, även på morgontimmarna. Det brukar ju vara full fart på fåglar, rådjur, rävar och annat hålligång.
Tältet var till full belåtenhet. Det känns som ett riktigt kvalitetstält. Rymligt för att vara enmanstält, man kan sitta i det och klä på och av sig. Man kan dessutom ha saker bredvid sig i tältet, eller utanför i den stora absiden. Det som kan vara knixigt är att hitta exakt rätt höjd på vandringsstaven, kombinerat med hur man fäster ut tältlinorna. Kräver lite mer träning för att sitta perfekt tror jag.
På morgonen packade jag ihop allting och siktade på frukost vid Buskaboda, ungefär en halvtimmes vandring bort. Det var inte riktigt rätt plats när jag väl hade kommit dit, fanns ingenstans att sitta i den höga vegetationen. Men jag hittade ett berg med utsikt, Skenåsen, där jag fixade te, hårdbrödmackor med makrill och två kokta ägg (från egen hönsgård).
På förmiddagen kom jag så fram till ledens slutdestination, den lilla byn Ösarhyttan. Min slutdestination var dock vårt eget torp, där familjen befann sig, så jag hade ytterligare ca 10 km vandring framför mig. Denna vandring var uteslutande på långa raka grusvägar, och solen började värma ganska rejält. Jag fick stanna för lite mellanmål och bad i sjön Ösaren. Även här var badskorna perfekta. Istället för att balansera med försiktiga steg ut i vattnet kan man vada ut smidig som en valross och koncentrera sig på hur skönt det är att bada! Dock hade jag tänkt använda badskorna/barfotaskorna även som lägerskor. Men det gick inte efter att man hade badat med dem, eftersom de då var blöta och torkade inte så fort. Får ta med foppisar eller flipflops nästa gång.
Efter exakt ett dygn och två minuter sedan jag inledde vandringen var jag framme vid torpet. Jag hade gått drygt 25 km med övernattning på ganska exakt halva sträckan. Kroppen kändes lite lagom mör, men jag hade klarat mig från att förvärra knäskadan, kanske pga staven.
Jag kan definitivt rekommendera leden för den som vill vandra genom skog och informeras om gamla torpställen och annat kulturhistoriskt. Dessutom går ju Lars Larssons, eller Lasse-Majas, liv som en röd tråd genom leden. Här i dessa trakter bodde och levde han tills han hamnade på Karlstens fästning i Marstrand i 25 år. När han benådades och släpptes levde han sina sista år i Arboga.
Vattengåsen – en liten kåsa i gran
Efter att ha gett mig på och täljt några enklare alster, såsom stekspade, smörkniv, skedar och ett litet kaffemått så gav jag mig till slut på projektet kåsa. Jag sågade av en bit från en stormfälld ca 40 år gammal plantagegran i skogen bakom huset.
Jag ville inte ha en klassisk kåsa, utan en med längre handtag som pekade snett uppåt. Tanken var en kåsa att hänga på väskan för att lätt kunna tas fram när man passerar en fjällbäck man vill dricka direkt ur. Nästan som en slev eller skopa. Efter att jag huggit bort det som inte skulle vara med, och duckat de fulaste områdena och de värsta kvistarna, fick jag ett ämne som nog var i minsta laget ändå. Men jag fortsatte, mest för att lära mig.
Det var väldigt jobbigt att försöka gröpa ur kåsan med min skedkniv. Materialet var torrt och mycket hårt. Jag hade fått för mig att gran, särskilt snabbvuxen sådan, skulle vara mjuk och lättjobbad. Den här hade dock legat avsågad i ett par år, så den var nog rejält torr. Jag lade undan den ett tag och glömde nästan bort den. Sedan såg jag någon på Youtube eller Instagram som borrade ur ämnet försiktigt med träborrar, för att sedan göra klart hålrummet med andra verktyg. Jag provade den metoden.
Jag märkte snart att skedkniven ändå inte mäktade med den hårda granen. Den liksom fnasade sönder det ljusa mellan årsringarna, snarare än täljde bort det. Trodde skedkniven var slö, men den funkade på andra träslag, och jag slipade den utan att den blev märkbart vassare. Efter att ha frågat på Instagram ifall det kunde funka med en Dremel (handhållet multiverktyg man bland annat kan slipa och fräsa med), och fick jakande svar, så införskaffade jag en sådan. Nu gick det plötsligt att forma det hela ungefär som jag ville!
Jag upptäckte att handtaget hade två kvistar. Det var som två ögon på sidorna, som en fågel. Jag snidade till en näbb, och tillsammans med den bulliga kroppen såg hela skapelsen ut ungefär som en flygande fågel. En gås kanske.
Jag borrade ett hål i huvudet på den, rakt uppifrån. Här tänker jag fästa en läderrem med en karbinhake för att kunna fästa på lämplig och tillgänglig plats på väskan inför min nästa fjällvandring. Efter att ha putsat ytan med finare och finare sandpapper, och sedan oljat in det yttre (inte hålrummet där det ska vara vatten) med lite rapsolja anser jag den färdig. Visst kan jag göra insidan lite jämnare, och också lite vidare så att den rymmer exakt 1 dl, men då behöver jag ett grövre sandpapper så att det händer något.
Det vattnas redan i munnen på mig när jag tänker på att dricka vatten ur en porlande fjällbäck ur denna vattengås!
Miniäventyr och övernattning vid Rudtjärnen
Kristi himmelsfärdshelgen bjöd på lite vandring med övernattning i tält. Jag hade svårt att bestämma mig för var jag ville bege mig för detta äventyr, och det var inte förrän strax innan jag åkte från jobbet på onsdagseftermiddagen som jag bestämde mig för skogen, myrarna och vattnen i och kring Stora Flytens naturreservat i Västmanland. Reservatet ligger i anslutning till Ekopark Färna mellan Ramnäs och Skinnskatteberg, nära Gunnilbo kyrka.
Jag hade packat redan kvällen innan, och valt att ta med mig tält, minimalistiskt kök och kokutrustning samt lite spartansk mat i form av en påse Varma Koppens räksoppa och en burk blåmusslor. Jag hade även valt att ta min sommarsovsäck. Jag har problem med ett knä och försökte hålla vikten nere på packningen, särskilt som jag inte visste om jag skulle behöva snubbla fram i stiglös terräng.
Jag parkerade bilen och gick vidare längs skogsvägen in i reservatet. Vägen blev till en körväg för skogsmaskiner, med djupa spår. Jag hade sett ut Rudtjärnen och höjderna runtom den. Jag tänkte att antingen strandkanten eller toppen på Rudtjärnsberget borde passa för att slå upp ett tält. Efter ungefär en kilometer brakade jag ut i terrängen i önskad riktning. Först hamnade jag på fel berg, det var urberg med ett tjockt täcke av fönsterlav och andra lavar. Här ville jag inte sätta upp ett tält. Så jag gick ner för berget, och rundade tjärnen. Här var det blött och marken var bara ett gungfly. Det var myrmark med tallskog.
När jag rundat tjärnen, och hunnit skrämma en örn (oklart vilken art) på flykten, så gick jag upp på rätt berg. Det var uppvuxen tallskog, och en bit bort mot den västra änden av bergsryggen tornade ett av de största flyttblock jag sett upp sig, som ditplacerat av en jätte. Nedanför blocket fanns det en liten plan yta, precis lagom stor för att klämma in ett tält. Och marktäcket var tillräckligt tjock för att kunna trycka ner tältpinnarna. Öppningen kunde vridas så att jag hade utsikt ner mot tjärnen inifrån tältet när jag låg med huvudet längst in.
Efter att jag fått upp tältet var det dags för matlagning och ett glas rött. Jag älskar känslan av att vara färdig med att få upp lägret, och det är dags för mat och dryck och allmänt njuteri. Jag ångrade lite att jag bara tagit med pulversoppa och konserv. Jag hade blivit hungrig och en rejäl köttbit eller en hamburgare hade suttit fint. Men allt smakar ju som gourmetmat när man är utomhus, så det funkade ändå. Jag hade dessutom en rejält tilltagen portion rabarberpaj och vaniljsås med mig till efterrätt!
Efter middagen blev det en liten upptäcktsfärd, och bara 50 meter från mitt läger fanns det en riktig lägerplats med eldstad och stockar att sitta på. Jag orkade inte ordna med brasa och så, så jag sparar det i minnet till en annan gång.
Nere på tjärnens yta fanns en del sjöfågel, och åt två olika håll i skogen runtom mig hördes ideligen två konkurrerande gökar. De körde sitt koko i kanon. Till slut kom de så nära varandra att de rök ihop, då lät de mer som nötskrikor än gökar. Efter den dusten tog de avstånd från varandra igen och fortsatte med sin stäm- eller växelsång. (Eller var det ett kärlekspar?) Härlig kvällsunderhållning!
Jag sov bra under natten. Comforttempen på +8 grader för sovsäcken räckte precis tillsammans med en sovsäcksliner i siden. Det var +6 grader under natten. Jag har köpt en termometer med bluetooth så att man kan se hur temperaturen och luftfuktigheten varit under natten. Lättare att utvärdera hur kläder och utrustning funkar vid olika temperaturer och luftfuktighet.
Börjar även få till det där med att somna om snabbt när man vaknar och vänder på sig. Även den kritiska tiden vid tre-fyra när fåglarna och solen väcker en lyckades jag ignorera och somna om från. Bortåt åtta gick jag upp och gjorde frukost, för vid 10-snåret skulle det börja regna (vilket det också gjorde kl 10:07, precis då jag kom tillbaka till bilen..). Jag upptäckte på väg till bilen är det faktiskt fanns en stig. Bara 900 meter.
Jag kan rekommendera den här platsen, både för övernattning och utflykt över dagen. I närheten, på bergets östra sida, finns det dessutom ett system av grottor, Rudtjärnsgrottorna. Jag hann dock inte besöka dessa vid det här tillfället, och jag tror inte mitt knä gillar att åla i trånga grottor heller för den delen.
Skogen vid trollkojan anmäld för avverkning
Ca 1 km från vårt hus ligger en enkel koja vi byggt. Den består egentligen bara av en klippskreva vi lagt granristak över. Skogen den ligger i är granskog, och marken är täckt av grön mossa så långt ögat når. Det är som en trollskog, och därav namnet på kojan.
Eftersom det är monokulturell granskog så har jag ju förstått att den står i tur att avverkas. All skog i våra trakter avverkas, i princip inget får stå kvar. Men att den skulle avverkas i närtid hade jag nog inte gissat, för det är inte jättegrova granar. Men idag såg jag att det inkommit en avverkningsanmälan den 23 mars i år.
Den del av skogen i området som är fredad, och inte är eller är i färd med att bli kalhygge, är försvinnande liten. Just nu huggs i princip all skog i Sverige ner. Det går fortare än någon faktiskt förstått, och de krafter som vill rädda våra naturskogar har hamnat rejält på efterkälken jämfört med skogsbolagslobbyn och de politiska krafterna. Tyvärr har det ju blivit ansett miljövänligt att göra biobränsle av skogen, när den egentligen behövs för att behålla biologisk mångfald och binda koldioxid.
Vår familj blir ett naturparadis fattigare, och jordklotet en kolsänka fattigare. Ett steg, en viktig bråkdel av en grad, närmare kritisk uppvärmning av vår planet. Vi behöver återställa naturskogar, inte hugga ner och elda upp fler träd och göra skogar till döda trädlösa öknar.
