Kristi himmelsfärdshelgen bjöd på lite vandring med övernattning i tält. Jag hade svårt att bestämma mig för var jag ville bege mig för detta äventyr, och det var inte förrän strax innan jag åkte från jobbet på onsdagseftermiddagen som jag bestämde mig för skogen, myrarna och vattnen i och kring Stora Flytens naturreservat i Västmanland. Reservatet ligger i anslutning till Ekopark Färna mellan Ramnäs och Skinnskatteberg, nära Gunnilbo kyrka.
Jag hade packat redan kvällen innan, och valt att ta med mig tält, minimalistiskt kök och kokutrustning samt lite spartansk mat i form av en påse Varma Koppens räksoppa och en burk blåmusslor. Jag hade även valt att ta min sommarsovsäck. Jag har problem med ett knä och försökte hålla vikten nere på packningen, särskilt som jag inte visste om jag skulle behöva snubbla fram i stiglös terräng.
Jag parkerade bilen och gick vidare längs skogsvägen in i reservatet. Vägen blev till en körväg för skogsmaskiner, med djupa spår. Jag hade sett ut Rudtjärnen och höjderna runtom den. Jag tänkte att antingen strandkanten eller toppen på Rudtjärnsberget borde passa för att slå upp ett tält. Efter ungefär en kilometer brakade jag ut i terrängen i önskad riktning. Först hamnade jag på fel berg, det var urberg med ett tjockt täcke av fönsterlav och andra lavar. Här ville jag inte sätta upp ett tält. Så jag gick ner för berget, och rundade tjärnen. Här var det blött och marken var bara ett gungfly. Det var myrmark med tallskog.
När jag rundat tjärnen, och hunnit skrämma en örn (oklart vilken art) på flykten, så gick jag upp på rätt berg. Det var uppvuxen tallskog, och en bit bort mot den västra änden av bergsryggen tornade ett av de största flyttblock jag sett upp sig, som ditplacerat av en jätte. Nedanför blocket fanns det en liten plan yta, precis lagom stor för att klämma in ett tält. Och marktäcket var tillräckligt tjock för att kunna trycka ner tältpinnarna. Öppningen kunde vridas så att jag hade utsikt ner mot tjärnen inifrån tältet när jag låg med huvudet längst in.
Efter att jag fått upp tältet var det dags för matlagning och ett glas rött. Jag älskar känslan av att vara färdig med att få upp lägret, och det är dags för mat och dryck och allmänt njuteri. Jag ångrade lite att jag bara tagit med pulversoppa och konserv. Jag hade blivit hungrig och en rejäl köttbit eller en hamburgare hade suttit fint. Men allt smakar ju som gourmetmat när man är utomhus, så det funkade ändå. Jag hade dessutom en rejält tilltagen portion rabarberpaj och vaniljsås med mig till efterrätt!
Efter middagen blev det en liten upptäcktsfärd, och bara 50 meter från mitt läger fanns det en riktig lägerplats med eldstad och stockar att sitta på. Jag orkade inte ordna med brasa och så, så jag sparar det i minnet till en annan gång.
Nere på tjärnens yta fanns en del sjöfågel, och åt två olika håll i skogen runtom mig hördes ideligen två konkurrerande gökar. De körde sitt koko i kanon. Till slut kom de så nära varandra att de rök ihop, då lät de mer som nötskrikor än gökar. Efter den dusten tog de avstånd från varandra igen och fortsatte med sin stäm- eller växelsång. (Eller var det ett kärlekspar?) Härlig kvällsunderhållning!
Jag sov bra under natten. Comforttempen på +8 grader för sovsäcken räckte precis tillsammans med en sovsäcksliner i siden. Det var +6 grader under natten. Jag har köpt en termometer med bluetooth så att man kan se hur temperaturen och luftfuktigheten varit under natten. Lättare att utvärdera hur kläder och utrustning funkar vid olika temperaturer och luftfuktighet.
Börjar även få till det där med att somna om snabbt när man vaknar och vänder på sig. Även den kritiska tiden vid tre-fyra när fåglarna och solen väcker en lyckades jag ignorera och somna om från. Bortåt åtta gick jag upp och gjorde frukost, för vid 10-snåret skulle det börja regna (vilket det också gjorde kl 10:07, precis då jag kom tillbaka till bilen..). Jag upptäckte på väg till bilen är det faktiskt fanns en stig. Bara 900 meter.
Jag kan rekommendera den här platsen, både för övernattning och utflykt över dagen. I närheten, på bergets östra sida, finns det dessutom ett system av grottor, Rudtjärnsgrottorna. Jag hann dock inte besöka dessa vid det här tillfället, och jag tror inte mitt knä gillar att åla i trånga grottor heller för den delen.
