Jag gillar knivar. Inte så att det är ett stort intresse eller att jag har en massa knivar och kan en massa om dem. Men jag har alltid gillat att tälja, och redan som barn använde jag kniv om jag var ute i skogen. Som vuxen har jag haft god nytta av standardknivar jag fått eller ärvt på något sätt. Men jag har inte haft någon egen idé om hur en kniv ska vara vid ett specifikt tillfälle. Kniv som kniv har jag väl tänkt, och jag hade tills för ett par år sedan aldrig köpt en kniv själv.
Jag har länge haft en Morakniv 2000 som standardkniv. Nu under hösten har jag inte kunnat hitta den. Jag vet inte om den glömdes kvar i Färnebofjärdens nationalpark i augusti när vi bröt upp ganska abrupt för att ge ett inkommande sällskap vår plats vid ett vindskydd. Det är sista gången jag hittar den på foton i alla fall. Jag funderade på att köpa en ersättare, och har googlat ganska mycket. Föll för en Fällkniven F1, men den var förbaskat dyr, nästan 1400 kr. Under hösten fick alla anställda i Region Västmanland ett universalpresentkort till ett värde av 1500 kr. Jag behövde inte tänka så mycket utan beställde en kniv.
Fällkniven F1 är en mycket robust kniv, men ändå i standardstorlek. Bladet är 4,5 millimeter tjockt, vilket nog nästan är dubbelt så mycket som andra knivar. Jag upplever att man vågar bända saker på ett annat sätt, det ska mycket till om bladet ska böjas eller spetsen gå av. Slidan är av ett plastmaterial och kniven sitter bra. Slidan har en liten utskjutning vid tummen som gör kniven enkel att dra ur. Spännet är lite tight, jag får ofta pilla och dra lite extra för att knäppa.
och används också inom andra delar av det svenska försvaret.” -fallkniven.se
Baksidan av bladet är 90 grader och skarp. Det är enkelt att få fyr på tändstålet. Elden här i bakgrunden tändes med första gnistan på fuktig näver. Det tjocka knivbladet gör den inte till en optimal täljkniv, men att tälja till grillpinnar eller göra enklare uppgifter i trä funkar fint.
Bladet löper genom hela skaftet och ut där bak. Det innebär att man kan använda kniven som en kil, och slå med baksidan av yxan utan att skaftet skadas. Om man nu har behov av att bruka sådant övervåld. Annars är kniven perfekt för att klyva ved genom att slå på den utstickande delen av knivbladet med exempelvis ett annat vedträ. ”Batoning wood” på engelska, vet inte om det finns något uttryck på svenska. Skaftet är av ett hårt och till synes hållbart gummiaktigt material. Tillsammans med räfflingen känns den oerhört stabil i handen, även när den är fuktig eller med handskar.
Allt som allt en fantastisk kniv. För mig är den kanske inte prisvärd, eftersom jag inte tycker att jag kan lägga över tusen kronor på en kniv (som jag ju i värsta fall tappar bort). Men bortsett från priset är det överlägset den bästa friluftskniv i standardformat jag ägt eller ens använt. En vän för livet?