Efter att ha gett mig på och täljt några enklare alster, såsom stekspade, smörkniv, skedar och ett litet kaffemått så gav jag mig till slut på projektet kåsa. Jag sågade av en bit från en stormfälld ca 40 år gammal plantagegran i skogen bakom huset.
Jag ville inte ha en klassisk kåsa, utan en med längre handtag som pekade snett uppåt. Tanken var en kåsa att hänga på väskan för att lätt kunna tas fram när man passerar en fjällbäck man vill dricka direkt ur. Nästan som en slev eller skopa. Efter att jag huggit bort det som inte skulle vara med, och duckat de fulaste områdena och de värsta kvistarna, fick jag ett ämne som nog var i minsta laget ändå. Men jag fortsatte, mest för att lära mig.
Det var väldigt jobbigt att försöka gröpa ur kåsan med min skedkniv. Materialet var torrt och mycket hårt. Jag hade fått för mig att gran, särskilt snabbvuxen sådan, skulle vara mjuk och lättjobbad. Den här hade dock legat avsågad i ett par år, så den var nog rejält torr. Jag lade undan den ett tag och glömde nästan bort den. Sedan såg jag någon på Youtube eller Instagram som borrade ur ämnet försiktigt med träborrar, för att sedan göra klart hålrummet med andra verktyg. Jag provade den metoden.
Jag märkte snart att skedkniven ändå inte mäktade med den hårda granen. Den liksom fnasade sönder det ljusa mellan årsringarna, snarare än täljde bort det. Trodde skedkniven var slö, men den funkade på andra träslag, och jag slipade den utan att den blev märkbart vassare. Efter att ha frågat på Instagram ifall det kunde funka med en Dremel (handhållet multiverktyg man bland annat kan slipa och fräsa med), och fick jakande svar, så införskaffade jag en sådan. Nu gick det plötsligt att forma det hela ungefär som jag ville!
Jag upptäckte att handtaget hade två kvistar. Det var som två ögon på sidorna, som en fågel. Jag snidade till en näbb, och tillsammans med den bulliga kroppen såg hela skapelsen ut ungefär som en flygande fågel. En gås kanske.
Jag borrade ett hål i huvudet på den, rakt uppifrån. Här tänker jag fästa en läderrem med en karbinhake för att kunna fästa på lämplig och tillgänglig plats på väskan inför min nästa fjällvandring. Efter att ha putsat ytan med finare och finare sandpapper, och sedan oljat in det yttre (inte hålrummet där det ska vara vatten) med lite rapsolja anser jag den färdig. Visst kan jag göra insidan lite jämnare, och också lite vidare så att den rymmer exakt 1 dl, men då behöver jag ett grövre sandpapper så att det händer något.
Det vattnas redan i munnen på mig när jag tänker på att dricka vatten ur en porlande fjällbäck ur denna vattengås!