Stugmys istället för vindskyddsäventyr
Jag tog mig upp till ett av mina absoluta favoritställen, Färnebofjärdens nationalpark. Målet var att tillbringa natten i vindskyddet vid Östaviken. Där har jag tidigare, sommaren 2020, sovit i hängmatta. Jag provianterade på Willy’s i Sala och anlände till parkeringen vid entré Öberget vad halv fem. Eller nästan, jag kom inte riktigt fram eftersom många träd blåst ner och de hade inte kunnat ploga, så jag parkerade vid vändplatsen 200 meter innan, tillsammans med två andra bilar.
Jag började vandra mot Östaviken, ca 6 km åt nordost. Underlaget var grusväg med ett snö- eller islager som smält och frusit många gånger om denna vinter. Man såg ett par nyare fotspår, och de gick i samma riktning som jag. Inga fotspår gick tillbaka. Detta är ingen rundslinga, så jag började misstänka att det var personerna från bilarna som gått där och var inne i denna del av parken samtidigt som jag. Nu var det inte så lång tid kvar till skymning, och jag mötte aldrig de andra vandrarna, vilket betydde en överhängande risk att de skulle övernatta i vindskyddet. Det finns egentligen ingen annan plats som man lagligen får övernatta på i den delen av nationalparken. Jag var inte sugen på att dela vindskydd med främlingar, så jag stannade vid en fin plats på Lindebergsmossen (grönt kryss på kartan), dels för att ta paus och göra kaffe och ta en macka, men också för att se om de skulle komma tillbaka precis för att hinna till sina bilar innan mörkret. Jag ville inte gå ytterligare 2,5 km bara för att få det bekräftat att det var upptaget, och sen ha nästan två timmars vandring tillbaka till bilen i mörkret.
Under tiden jag åt började jag fundera ut en plan B, för jag hade inte någon sådan. I vanliga fall hade jag kunnat sova var som helst, under tarpen, men i nationalparken får man bara övernatta på tältplatserna, dvs vid vindskyddet i det här fallet. Men det fanns ett till alternativ, nämligen övernattningsstugan vid Alderbäcksrör (rött kryss på kartan), där jag gick förbi på en dagsvandring till Östasjön i höstas. Jag tittade på kartan och såg att det skulle vara ungefär 3 km dit, och det skulle jag precis hinna innan mörkret. Det hade inte varit optimalt att gå på den isiga vägen/stigen med pannlampa, det var svårt nog i dagsljus att upptäcka var det kunde vara farligt att sätta ner foten, med risk för att halka. Jag packade ihop mina grejer och gav mig av tillbaka samma väg igen, för att ta nordost vid gamla Lobergskojan.
Stugan var öppen och i fint skick. Den är stängd under höstmånaderna, kanske används den som jaktstuga då. Jag hade tänkt laga maten på kaminen inne, men den visade sig vara en insats i en öppen spis, så det blev till att göra upp eld både ute och inne. Ute för mat, inne för värme då det var rått i stugan och bara 5 grader. Tyvärr diskvalificerade den här planen mig från att checka av en utenatt i mars. Stuga är stuga även om den inte är uppvärmd, och det klassas som inomhus..
När jag hade fått igång de båda brasorna så skulle jag skriva hem och berätta om mina ändrade planer. Jag hade skrivit ett SMS med mina planer under min fikapaus tidigare, men såg att det inte hade kommit iväg. Jag hade ingen mottagning på telefonen överhuvudtaget. Detta var ett problem, för min fru förväntade sig livstecken. Jag hade inte hintat någonting om att det skulle kunna bli dålig mottagning, som jag till exempel gjorde då jag var i fjällen.
Humöret gick dock uppåt igen då jag upptäckte två runda fåglar som for hit och dit i träden närmast stugan. De lät underligt, ljud jag aldrig hört förut, och så parade de sig några gånger. Jag kunde inte förstå vad det var alls, och det var för mörkt för att se tydligt hur de såg ut i detalj trots att de var 5-10 meter ifrån mig som närmast. Såg lite ut som ugglor, men lät fel och var alldeles för små tyckte jag. De tycktes bo i ett hål i stammen på en stor asp som står bredvid stugan. När jag kom hem och tittade i fågelbok och googlade så var det väldigt uppenbart att det var ett par sparvugglor. Jättekul!
Till middag blev det pepparbiff och stekt lök med potatissallad till, mycket gott. Som dryck ett rödvin på en liten miniburk, nytt för mig. Det hade väl blivit lite kallt, men gott var det. Middagen var verkligen välbehövlig, det hade gått många timmar sedan jag åt lunch.
När det började bli läggdags framåt kl 22 hade temperaturen inne stigit till omkring 15 grader, så jag fick använda min vintersovsäck som täcke mer än som sovsäck. Mitt breda liggunderlag (65 cm) passade ganska bra i nederslafen på en av de fyra platsbyggda våningssängarna, och min nya kudde var skönare än den gamla. Vid kl 4 hade det blivit kallare inne igen, och jag startade om elden och sov sedan i ett par timmar till. Allt som allt en skön natt, men inte det vindskyddsäventyr jag hade räknat med.
På morgon gjorde jag eld ute och stekte ägg, kokade kaffe och gjorde gröt. Sparvugglorna syntes åter till, och i våtmarken öster om stugan såg jag några gamla träekor som nästan blivit till natur igen. Funderade en del på varför det var båtar där, här finns ju inget öppet vatten. Men efter en titt på kartan väl hemma igen kan man se att det går en bäck här, Alderbäcken (surprise surprise..), och att den leder in i Tisjön, vidare som Tiån och ut i Dalälven. Vid högt vattenstånd kanske man kan ta sig hit med båt alltså.
Efter frukost skyndade jag mot bilen, och efter ett par kilometer fick jag mottagning på mobilen igen. Min fru hade varit ganska orolig. Detta tillsammans med en upplevelse från förra veckan då jag ramlade på en stock i skogen utan att ha mobiltäckning (skadade mig inte men kunde ha gjort det) ledde fram till beslutet att köpa en Garmin inReach MINI 2. Det är en nödsändare som använder satelliter istället för mobilmaster och har alltid mottagning. Med den kan man skicka, och ta emot, enkla meddelanden om att man är ok utan att använda mobilen. Den fungerar också som kompass och för att ta emot väderrapporter, vilket hade varit smidigt i höstas när jag inte visste om jag skulle vänta in bättre väder, eller bryta läger ändå, när jag var i fjällen och låg i tält en hel dag i regnet utan mobiltäckning.
Trots att planerna fick ändras och att jag inte kunde meddela mig med familjen så hade jag en mysig kväll, natt och morgon i Färnebofjärdens nationalpark. Jag fick pröva min nya kudde, nya vandringsstrumpor, min Trangia-flaska för bränsle till spritköket och en liten skärbräda jag länge saknat. Allt till belåtenhet. Till nästa gång ska jag ha med (förutom min inReach då) en powerbank (mobilens batteri drogs ur snabbare än vanligt genom att ständigt söka och inte hitta mobilnät), grundare och bredare tallrik än min matkåsa (svårt att skära kött och se vad man gör på botten av en hög matkåsa) och en bok att läsa. Nu i efterhand har jag tänkt på att jag borde ha läst igenom den fullskrivna gästboken i stugan. Hade nog varit roligt.
Tills vidare, ha det bra ute i naturen!