Etikett: vandring

(Del 1 i serien hittar du här.)

Vaknade i Foskdalen vid sjutiden av ett fint regn mot tältduken. Jag hade ingen mottagning på mobilen, så jag kunde inte uppdatera mig angående vädret för dagen. Allting var väta. Regnet, de låga molnen, närheten till älven och all växtlighet fullkomligen dröp. Mina kängor från dagen innan hade inte torkat det minsta.

Till frukost åt jag kavring med mjukost, rensmak. Sedan kokade jag vatten som jag hällde på mixade havregryn blandat med blåbärssoppepulver. Jag hade gjort en portion sådant för varje morgon (recept kommer sist i den 4:e delen). Det jag behövde experimentera fram för att få grötkonsistens var hur mycket vatten jag skulle hälla på. Idag hällde jag på för mycket, så det blev som en tjock soppa. Men god och värmande.

Packade sedan ihop tältet och gav mig av genom Foskdalen upp mot dalgången mellan Hällsjövålen och Storvätteshågna. Det var ju tjärnarna kring Storbäcktjärnen som hade lockat mitt intresse. Jag använde kompassen och kartan för att försöka hitta den streckade stigen på kartan.

Jag jämförde kartan med omgivningen och började syfta mig i en riktning mot nordnordväst, och borde skära stigen någon gång. Detta hände aldrig, utan jag kom upp i dalgången, över trädgränsen, utan att ha stött på någon stig. Till slut, efter ungefär tre timmar inklusive ett par mikropauser, hade jag stretat mig fram till Storbäcktjärnen. Som var näst intill helt tom på vatten. Här hade det inte varit så mysigt att tälta i blåsten!

Men nu skingrades, eller höjdes, molnen så pass att jag kunde se mina första kalfjäll. Känslan var obeskrivlig, det var som att ha nått ett livsmål. Jag kunde inte se mig mätt på de tydliga konturerna av lågfjället och det månlika landskapet. Att det inte alls ser ut som Rapadalen, Sarek eller Kebnekajse spelade ingen som helst roll. Det här var mitt fjäll!

Det var lite spännande också att jag ju hade Storvätteshågna, Svealands högsta topp på 1204 möh, åt andra hållet. Men molnen låg så lågt att jag bara såg basen på berget. Jag hade ingen aning om hur det såg ut, hur högt det sträckte sig. Jag hade tänkt försöka hålla mig i närheten av Storvätteshågna under min vandring, för att vid tillfälle försöka mig på en topptur.

Jag vandrade på i vätan. Jag var dyngsur rakt igenom upp till knäna. Det fanns ingen stig så jag gick genom ljung och ris, banade mig fram för att hitta någonstans att slå läger. Jag hittade en plats, och fick här också mottagning på telefonen. Det visade sig att det skulle blåsa rejält det kommande dygnet, för att sedan börja regna. 20-25 sekundmeter byarna.

Den plats jag hade hittat låg dåligt till vad gällde vindriktning och det faktum att det låg i en dalgång mellan två fjäll. Tältet, ett Naturehike Cloud Up 2, hade jag testat och visste att det höll ganska bra kvalitet, men jag ville inte tälta med det i halv storm. Jag ville istället komma fram till stigen som leder ner från Storvätteshågna mot Spångkojan och där nere i skogslandet hitta en lämplig tältplats, eventuellt vid Töfsinghån.

Jag började bli rejält trött och märkte att jag hela tiden missbedömde hur långt jag färdades. När jag trott att jag vandrat 600 meter, hade jag vandrat 200 meter, och så vidare. Jag hamnade aldrig där jag trodde på kartan, utan hade alltid en lång sträcka framför mig. Jag började bli håglös och behövde riktig mat, men orkade inte tända upp spritköket och laga mat då jag kände mig manad att fortsätta och hitta en lägerplats. På vissa platser kunde det bli farligt då det var blockterräng där jag skuttade runt på hala stenar med mina 20 kg på ryggen.

Till slut nådde jag stigen. Och jag stapplade de tre kilometerna ner till Töfsinghån där det finns en låst stuga. En bit ifrån stugan finns det en liten lägerplats med eldstad och en plan yta perfekt för ett tält. Bakom stugan fanns även ett torrdass som jag kunde använda mig av och spara på spaden jag hade med mig.

Det hade tagit sju timmar att färdas vad jag uppskattar till ca 12 km. Helt utmattad och med värk i hela kroppen fick jag upp tältet och igång matlagning. Jag funderade på hur dåligt förberedd jag varit på att det verkligen är en annan sak att vandra i fjäll mot att vandra på en vanlig led eller på platten hemmavid. Jag har inga problem att knata 2 mil annars, och mitt personliga rekord ligger på 6 mil på 12 timmar när jag var med i den galna tävlingen Fotrally 2013.

När det började regna mot kvällen kröp jag ner i sovsäcken med en bok, nötter, rom, choklad och lite ölkorv. Livet var det inget fel på, men kroppen hade fått vad den tål och lite till. Nu hade jag ingen mottagning längre och visste inte hur vädret skulle bli. Min plan var en topptur dagen därpå, om vädret tillät. Jag hade ju slagit läger precis vid stigen, så det borde inte vara några problem att ta sig upp.

Vid Töfsinghån, vid Storån 11/9

Utsikt mot Hågnkläpparna. Har gått 21000 steg, kanske 10 km, i oländig terräng eller stenig och blockig stig. Såg Hällsjövålen, renar, ev. fjällripor. Gjorde en eld och torkade kängor och kläder tills regnet kom. Nu smatter mot tältduken. Klockan är 19. Lärdom: I fjällen känns allt 4 ggr längre! Gå kortare etapper.

Vandringsloggen

Fortsättning följer här.

Fjällvandring! Min allra första!

Här tänkte jag i fyra inlägg berätta om mina upplevelser när jag i höstas för första gången var i fjällen för vandring. Jag har i min ungdom åkt utför i Sälen och någon annan anläggning en handfull gånger. That’s it vad gäller fjällupplevelser överhuvudtaget för mig fram till detta lilla äventyr, och då är jag 48 år gammal.

Som förberedelser har jag gjort några ensamvandringar med övernattning i Mellansverige de senaste åren, och utvärderat och tagit till mig av erfarenheter och misstag, skaffat utrustning vartefter och kollat olika konton på Instagram och Youtube för inspiration.

Förberedelserna

Vädret skulle bli något av en utmaning, och veckan innan avresa var jag inte hundra på var jag ville vandra. Prognoserna växlade lite men konsensus var vad vi kallar ”skitväder” på ren svenska. Det handlade om hur mycket det skulle regna, hur hårt det skulle blåsa och hur kallt det skulle vara. Till slut valde jag Långfjällets naturreservat, och skogslandet som bas. Det skulle vara regnigt den mesta tiden, med någon liten solglimt, hård blåst till och från och runt 10 grader dagtid och ner mot nollan på natten.

Det sista jag köpte var ett lite bättre isolerande och större liggunderlag (Exped SynMat UL MW), en lätt dunjacka från Haglöfs, regnskydd till min ryggsäck (Bergans 65-liters) och karta. Jag tog min varma vintersovsäck och mina tjockaste yllesockor, för jag ville absolut inte frysa.

Mat hade jag med mig för fyra dygn, men planen var att vara borta i tre. Basen var torkade måltider med många kalorier. Sedan bröd, mjukost, snacks, pulversoppor, choklad och proteinbars. Godis, ölkorv, ett par öl, vin och en liten plunta rom fanns också med, för att lyxa till det eller kunna ge sig själv en belöning efter någon extra utmanande strapats. Jag hade aldrig testat frystorkad mat förut, så det skulle bli spännande att se hur det smakade. Köpte lite olika smaker och fabrikat.

Första dagens vandring

Jag kom fram till Långfjällets naturreservat (andra sidan Storvätteshågna från Grövelsjön sett) sen eftermiddag. Min plan var att från parkeringen norr om Hällsjön (högra delen av den gulmarkerade sträckan) vandra rakt västerut (lilla streckade linjen) och ta mig stiglöst över Hällsjövålen till de små sjöarna (Storbäcktjärnen m.fl.) som ligger mellan Hällsjövålen och Storvätteshågna. Den planen sprack då jag helt enkelt följde fel stig. Jag märkte med kompassen att jag inte riktigt tog mig rakt västerut, utan snarare åt sydväst. Jag märkte också att jag gick mer på skrå än jag borde. Min stig skulle ju gå rakt upp. Efter någon kilometer förstod jag att jag behövde tänka om och sjösätta Plan B. Det var att ta mig till Foskdalen och leta efter någonstans att slå upp tältet för natten.

Vädret var ok. Det var dimmigt, disigt eller lågt liggande moln. Så jag såg aldrig några fjälltoppar, eller egentligen någonting på längre avstånd överhuvudtaget. Men det regnade inte och det var inte särskilt blåsigt. Första etappen gick enbart genom skog, men väldigt fin och orörd sådan. Jag hade inte sett några renar på vägen upp, men plötsligt i skogen hörde jag något som prasslade och lät en bit bort.

Det var en stor hjord renar, och jag stannade och betraktade dem medan de åt från marken och helt enkelt gjorde sin rengrej. Det var första gången i mitt liv jag stött på renar i det vilda, och med de lågt liggande molnen som intog skogen var det en riktigt magisk upplevelse. Tyvärr var jag nu tvungen att börja skynda på, för det började mörkna alltmer. Jag hade ingen aning om var jag skulle slå läger. Jag hittade några platser som jag inte riktigt blev nöjd med. Antingen sluttade det för mycket, eller så var det för blött. Jag snabbade på stegen och nådde till slut den lilla glesa byn Foskdalen. En bit ifrån husen hittade jag en liten bit plan mark bredvid ån Foskan. Där slog jag upp mitt tält i halvmörkret och gjorde sedan mat på mitt lilla spritkök.

En av de finaste stunderna när man är ute och vandrar med övernattning i naturen är när man fått upp lägret och kan sätta sig ner och bara ta in platsen och se tillbaka på dagens händelser. När man suttit där ett tag och återhämtat sig så börjar morgondagens planer att dras upp, kanske tar man fram kartan. Det är ofta här jag tar fram min lilla loggbok och skriver och eventuellt ritar något från dagen.

Det tycks inte bo någon i husen i byn. Det går ingen väg hit, och min gissning är att husen kanske används som sommarstugor alternativt jaktstugor, om de används alls. Men de såg inte ut att förfalla. En väldigt fin plats, man undrar hur livet här såg ut då det begav sig och folk levde sina liv här. Det är lätt att romantisera, men det var säkert rätt tufft.

Efter en lång dag somnade jag ganska omgående efter en stunds deckarläsning. Jag hade börjat åka hemifrån Västerås på morgonen, fem timmars bilkörning främst längs Österdalälven, och bara stannat för en pizza i Älvdalen. Direkt vid ankomst var det bara att snöra på sig Lundhagskängorna och vandra på med den rätt tunga ryggsäcken, tror den vägde över 20 kg. Det var väl tyvärr på grund av den lite stressade känslan jag inte var observant nog i början för att upptäcka att jag valde fel stig.

Foskdalen, vid Foskan 2021-09-10 kl 21

Tog fel stig, gick rakt söderut istället för västerut efter bron vid bilen #facepalm. Såg vita renar i skogen. Tältar vid forsande å, har ätit kebabgryta och druckit en estnisk IPA. Är så nöjd med Exped SynMat! Mulet väder med låga moln. Ej sett ngt fjäll än.

Vandringsloggen

Fortsättning följer här.